Inom sektorn för mobil kommunikation/M2M innebär nätoberoende att det SIM-kort som används inte gynnar eller föreskriver användningen av ett visst mobilnät. I detta sammanhang nämns också ofta kontrollerad och okontrollerad roaming.
Tillgängligheten till ett mobiltelefonnät varierar beroende på plats. Ibland är en leverantörs nätverk starkare, ibland sämre. På grund av dessa variationer i nättillgängligheten används så kallade M2M SIM-kort för M2M- och IoT-projekt, som kan använda olika nätoperatörers mobilnät.
Dessa M2M SIM-kort erbjuds av de stora nätoperatörerna själva, samt av många andra företag som, till skillnad från nätoperatörer, inte har sina egna mobilnät. wherever SIM är ett sådant företag. Vi har inga egna mobilnät, men vi har slutit avtal med nätoperatörer över hela världen som gör att våra M2M-SIM-kort kan använda dessa operatörers nät.
I teorin kan enheter med M2M-SIM-kort från nätoperatörer också använda andra nätoperatörers nät. I praktiken fungerar detta dock oftast bara om nätoperatören själv inte längre erbjuder någon signal lokalt. Om nätoperatören T erbjuder ett bättre nätverk på en plats än operatören V, måste slutenheten använda V:s nätverk trots sämre mottagning. T:s starkare nät bör endast användas om V verkligen inte längre erbjuder mottagning.
Detta kallas även kontrollerad roaming: SIM-kortet föreskriver en viss prioritet för enheten när den använder nätet. Med våra SIM-kort är det inte nätoperatören som räknas, utan bara styrkan i det mobilnät som finns tillgängligt på en plats. I exemplet ovan skulle våra M2M SIM-kort omedelbart ha tillåtit enheten att ansluta till leverantören T:s nätverk. Så snart V erbjöd ett bättre nätverk än T skulle enheten tillåtas att byta automatiskt. Denna möjlighet att välja eller använda nätverket helt oberoende av leverantören döljs bakom nätverksoberoende eller okontrollerad roaming.
