Nätverksoberoende: Den bästa mottagningen räknas.
Tillgängligheten till ett mobiltelefonnät varierar beroende på var man befinner sig. Ibland är en operatörs nät starkare, ibland sämre. På grund av dessa variationer i nättillgängligheten används så kallade M2M SIM-kort för M2M- och IoT-projekt, som kan utnyttja olika nätoperatörers mobilnät.
Dessa M2M SIM-kort erbjuds av de stora nätoperatörerna själva, men även av många andra företag som till skillnad från nätoperatörerna inte har egna mobilnät. wherever SIM är ett sådant företag: Vi har inga egna mobilnät, men vi har ingått avtal med nätoperatörer över hela världen som gör att våra M2M SIM-kort kan använda dessa operatörers nät.
I teorin kan enheter med M2M SIM-kort från nätverksoperatörer även använda andra nätverksoperatörers nätverk. I praktiken fungerar detta dock oftast bara om nätverksoperatören själv inte längre erbjuder någon signal lokalt. Om nätverksoperatören T erbjuder ett bättre nätverk på en plats än operatören V, måste slutenheten använda V:s nätverk trots sämre mottagning. Först när V verkligen inte längre erbjuder mottagning ska T:s starkare nät användas.
Detta kallas även för kontrollerad roaming: SIM-kortet föreskriver en viss prioritet för enheten när den använder nätverket. Med våra SIM-kort är det inte nätverksleverantören som räknas, utan snarare styrkan i det tillgängliga mobilnätet på en plats. I exemplet ovan skulle våra M2M SIM-kort omedelbart ha tillåtit enheten att ansluta till leverantören T:s nätverk. Så snart V erbjöd ett bättre nätverk än T skulle enheten få byta automatiskt. Denna möjlighet att välja eller använda nätverket helt oberoende av leverantören är dold bakom nätverksoberoende eller okontrollerad roaming.
