Inom sektorn för mobil kommunikation/M2M innebär nätoberoende att det SIM-kort som används inte gynnar eller föreskriver användningen av ett visst mobilnät. I detta sammanhang nämns också ofta kontrollerad och okontrollerad roaming.
Tillgängligheten till ett mobiltelefonnät varierar beroende på var man befinner sig. Ibland är en leverantörs nätverk starkare, ibland sämre.
wherever SIM På grund av dessa fluktuationer i nätverkstillgänglighet används så kallade M2M SIM-kort för M2M- och IoT-projekt, som kan använda olika nätverksoperatörers mobilnät. Dessa M2M SIM-kort erbjuds av de stora nätverksoperatörerna själva, liksom av många andra företag som, till skillnad från nätverksoperatörer, inte har egna mobilnät. är ett sådant företag.
Vi har inga egna mobilnät, men vi har ingått avtal med nätoperatörer över hela världen som gör det möjligt för våra M2M SIM-kort att använda dessa operatörers nät. I teorin kan enheter med M2M SIM-kort från nätoperatörer också använda andra nätoperatörers nät. I praktiken fungerar detta dock oftast bara om nätoperatören själv inte längre erbjuder en signal lokalt. Om nätverksoperatören T erbjuder ett bättre nätverk på en plats än operatören V, måste slutenheten använda V:s nätverk trots sämre mottagning.
T:s starkare nät ska endast användas om V verkligen inte längre erbjuder mottagning. Detta kallas även förkontrollerad roaming: SIM-kortet föreskriver en viss prioritet för enheten när den använder nätet. Med våra SIM-kort är det inte nätoperatören som räknas, utan bara styrkan i det mobilnät som är tillgängligt på en plats. I exemplet ovan skulle våra M2M SIM-kort omedelbart ha tillåtit enheten att ansluta till leverantör T:s nätverk. Så snart V erbjöd ett bättre nätverk än T skulle enheten få byta automatiskt. Denna möjlighet att välja eller använda nätverket helt oberoende av leverantören är dold bakom nätverksoberoende eller okontrollerad roaming.
