Inom sektorn för mobil kommunikation/M2M innebär nätoberoende att det SIM-kort som används inte gynnar eller föreskriver användningen av ett visst mobilnät. I detta sammanhang nämns också ofta kontrollerad och okontrollerad roaming.
Tillgången till ett mobiltelefonnät varierar beroende på var man befinner sig. Ibland är en leverantörs nätverk starkare, ibland sämre. På grund av dessa variationer i nättillgängligheten används så kallade M2M SIM-kort för M2M- och IoT-projekt, som kan utnyttja olika nätoperatörers mobilnät.
Dessa M2M SIM-kort erbjuds av de stora nätoperatörerna själva, men även av många andra företag som till skillnad från nätoperatörerna inte har egna mobilnät. wherever SIM är ett sådant företag: Vi har inga egna mobilnät, men vi har ingått avtal med nätoperatörer över hela världen som gör att våra M2M SIM-kort kan använda dessa operatörers nät.
I teorin kan enheter med M2M SIM-kort från nätverksoperatörer även använda andra nätverksoperatörers nätverk. I praktiken fungerar detta dock oftast bara om nätoperatören själv inte längre erbjuder någon signal lokalt. Om nätverksoperatören T erbjuder ett bättre nätverk på en plats än operatören V, måste slutenheten använda V:s nätverk trots sämre mottagning. Först när V verkligen inte längre erbjuder mottagning ska T:s starkare nät användas.
Detta kallas även för kontrollerad roaming: SIM-kortet föreskriver en viss prioritet för enheten när den använder nätverket. Med våra SIM-kort är det inte nätverksleverantören som räknas, utan snarare styrkan i det tillgängliga mobilnätet på en plats. I exemplet ovan skulle våra M2M SIM-kort omedelbart ha tillåtit enheten att ansluta till leverantören T:s nätverk. Så snart V erbjöd ett bättre nätverk än T skulle enheten få byta automatiskt. Denna möjlighet att välja eller använda nätverket helt oberoende av leverantören är dold bakom nätverksoberoende eller okontrollerad roaming.
